Åsnan (Equus asinus) är den domesticerade formen av arten afrikansk vildåsna. Manen är kort och står rätt upp. Endast svansens nedre del är försedd med längre hår. Öronen är mycket längre än hos hästar. Färgen är oftast grå med ett svart streck längs ryggen, (även kallad ål), och ett annat tvärs över skuldrorna, ett så kallat skulderkors. Åsnan har varit domesticerad ungefär lika länge som hästen i Afrika varifrån den införts till Europa. I Egypten har man funnit bilder äldre än 3000 f.kr på åsnor som både bär last och körs av människor. Tamåsnan tros främst härstamma från de två underarterna av afrikansk vildåsna, den nubiska vildåsnan, Equus asinus africanus och den somaliska vildåsnan, Equus asinus somalicus. Den nubiska vildåsnan lever i östra Sudan - Röda havet. I Sudan och Eritrea är den nästan utrotad, men i delar av Sahara förekommer den fortfarande. Den har en mankhöjd på cirka 120 cm. Färgen är rödgrå med ljus mage, mule och ben. Den somaliska vildåsnan lever i Somalia och Etiopien. Den är ungefär 130 cm hög och rödgrå eller askgrå med ljus mage, mule och ben. Eftersom åsnan är ömtåligare för kyla än hästen, fick den inte någon större användning i norra Europa. Åsnan utmärks av uthållighet och anspråkslöshet med avseende på födan. Den kan uppnå betydligt högre ålder än hästen. Det finns exempel på åsnor som varit i bruk i 55 år. Ett åsnesto är dräktigt i 12 månader till skillnad från hästens 11 månader. Åsnestoet får ett föl om året. Om ett åsnesto korsas med en hästhingst blir avkomman en mulåsna och om man korsar ett häststo med en åsnehingst blir avkomman en mula. Mulor och mulåsnor är sterila med få undantag. Korsningar mellan åsna och zebra förekommer och då kallas avkomman för zonkey.